Vattenpöl
För några dagar sedan tränade mamma, Sara och Filip terränglöpning. Det hade regnat och var glashalt på bergshällarna. På en som var särskilt hal lyckades mamma snubbla. Hon rullade runt och landade mitt i en lerig vattenpöl. Förutom ett imponerande antal skrapsår och andra mindre allvarliga skador så hade hon glömt stänga fickan där hon hade mobilen. Den flög således iväg, slog i en sten och landade i vattenpölen bredvid mammas, med några snygga jack i sidan.
Innan mamma hann resa sig började mobilen givetvis ringa. Sara svarade och när pappa undrade om han fick prata med mamma sa hon:
- Nej, hon kan inte prata med dig just nu, hon ligger i en vattenpöl.
Detta tog pappa förvånandsvärt bra, som om det var något mamma brukar göra varje gång hon tränar.
Mamma tyckte att hela situationen var hysteriskt rolig så hon bröt ihop och började skratta. Antagligen berodde det lika mycket på chocken. Oavsett anöedning så ledde det till Filips klockrena kommentar:
- Mamma! Gråter du? Tätt följt av en mycket förvirrad min då mamma svarade:
- Nejdå, jag skrattar!
