Read it 1st
http://readit1st.com/
Härligt initiativ säger jag bara!
Som den boknörd jag är så läser jag givetvis alltid boken innan jag ser filmen.
Eftersom boken i regel alltid är bättre än filmen (finns några få undantag) så blir ju boken helt förstörd om man ser filmen först, eftersom man redan vet hur det kommer att sluta (finns undantag, t. ex Allt för min syster, där filmen och boken slutar olika).
Därför tycker jag att man ska läsa boken först.
Nej, det funkar inte att slingra sig och helt enkelt strunta i att läsa boken, det är inte okej.
Läs!
Härligt initiativ säger jag bara!
Som den boknörd jag är så läser jag givetvis alltid boken innan jag ser filmen.
Eftersom boken i regel alltid är bättre än filmen (finns några få undantag) så blir ju boken helt förstörd om man ser filmen först, eftersom man redan vet hur det kommer att sluta (finns undantag, t. ex Allt för min syster, där filmen och boken slutar olika).
Därför tycker jag att man ska läsa boken först.
Nej, det funkar inte att slingra sig och helt enkelt strunta i att läsa boken, det är inte okej.
Läs!
Topp 3 - mina vapen mot alla dunderförkylningar
1. Alvedon som smälter på tungan.
Mot huvudvärk och feber. Jag har svårt att svälja hela tabletter i vanliga fall så att försöka svälja det med svullna mandlar är inte ett alternativ.
2. Strepsils.
Halstabletter som verkligen hjälper, varar länge och dessutom är bakteriehämmande.
3. Varmt te med honung.
Gott, bra för halsen och värmer.
Mot huvudvärk och feber. Jag har svårt att svälja hela tabletter i vanliga fall så att försöka svälja det med svullna mandlar är inte ett alternativ.
2. Strepsils.
Halstabletter som verkligen hjälper, varar länge och dessutom är bakteriehämmande.
3. Varmt te med honung.
Gott, bra för halsen och värmer.
Att skämma ut sig i slow-motion
Idag när jag cyklade till skolan blåste det halv orkan (ingen överdrift här inte, lalala). När jag väl fått kläm på att parera de illasinnade vindbyarna kom jag runt ett hörn och cyklade rakt in i en vägg av motvind. Nu fanns det inga hus som skyddade mellan mig och de väldigt upprörda vindar som kom inblåsande från havet. Genomförkyld och orkeslös som jag är fick jag erkänna mig besegrad, hoppa av och börja leda cyklen.
Det pinsamma var att det faktiskt inte gick fortare. Jag kom knappt framåt. Så där gick jag, nästan marscherande och dubbelvikt för vinden med håret rakt ut bakom mig, utanför ett kafés stora fönster. Där inne satt några hurtiga morgonfikare och fick väl dagens underhållning när de följde min fajt mot vinden. Det kändes väldigt bra att oändligt långsamt ta sig förbi det ena kaféfönstret efter det andra och veta att min publik förljde varje steg med blicken.
Den som påstår att hösten inte är här än har väldigt fel. Det där var höstvindar, starka, envisa och illasinnade höstvindar. (Ja, jag vet egentligen att höstvindar inte är levande varelser och därför inte kan vara illasinnade...)
Det pinsamma var att det faktiskt inte gick fortare. Jag kom knappt framåt. Så där gick jag, nästan marscherande och dubbelvikt för vinden med håret rakt ut bakom mig, utanför ett kafés stora fönster. Där inne satt några hurtiga morgonfikare och fick väl dagens underhållning när de följde min fajt mot vinden. Det kändes väldigt bra att oändligt långsamt ta sig förbi det ena kaféfönstret efter det andra och veta att min publik förljde varje steg med blicken.
Den som påstår att hösten inte är här än har väldigt fel. Det där var höstvindar, starka, envisa och illasinnade höstvindar. (Ja, jag vet egentligen att höstvindar inte är levande varelser och därför inte kan vara illasinnade...)
Nya meriter
1. Duschat i iskallt vatten i beckmörker.
Varför: för att vi varken har varmvatten eller el på övervåningen.
Hur: treva dig fram och försök att inte frysa ihjäl.
Omdöme: undvik detta om möjligt.
2. Uppfunnit en nya maträtt.
Varför: jag var hungrig och bestämde mig för att anamma "man tager vad man haver"-principen
Hur: Stek ett hamburgerkött. Ta ena halvan av ett hamburgerbröd och bre på pesto (Barillas är godast). Lägg på rikligt med ost och toppa med hamburgerköttet. Vänta tills osten smält lite lagom och ät.
Omdöme: Pestoburgarmackan är faktiskt riktigt god.
3. Lärt mig att man kan använda en spackelhink till i princip allt.
Varför: Bor man som jag gör, i ett renoveringsobjekt, så finns spackelhinken alltid nära till hands.
Hur: Var är saxen? På spackelhinken i hallen.
Var är tidningen? På spackelhinken i köket.
Var ska vi ställa krukväxten som vi fick av morfar? På spackelhinken i matrummet.
Var ska jag sitta? Sätt dig på spackelhinken.
Jag når inte till översta hyllan! Ställ dig på spackelhinken.
Omdöme: Kungen av hinkar, hur skulle vi klara oss utom den?
Varför: för att vi varken har varmvatten eller el på övervåningen.
Hur: treva dig fram och försök att inte frysa ihjäl.
Omdöme: undvik detta om möjligt.
2. Uppfunnit en nya maträtt.
Varför: jag var hungrig och bestämde mig för att anamma "man tager vad man haver"-principen
Hur: Stek ett hamburgerkött. Ta ena halvan av ett hamburgerbröd och bre på pesto (Barillas är godast). Lägg på rikligt med ost och toppa med hamburgerköttet. Vänta tills osten smält lite lagom och ät.
Omdöme: Pestoburgarmackan är faktiskt riktigt god.
3. Lärt mig att man kan använda en spackelhink till i princip allt.
Varför: Bor man som jag gör, i ett renoveringsobjekt, så finns spackelhinken alltid nära till hands.
Hur: Var är saxen? På spackelhinken i hallen.
Var är tidningen? På spackelhinken i köket.
Var ska vi ställa krukväxten som vi fick av morfar? På spackelhinken i matrummet.
Var ska jag sitta? Sätt dig på spackelhinken.
Jag når inte till översta hyllan! Ställ dig på spackelhinken.
Omdöme: Kungen av hinkar, hur skulle vi klara oss utom den?
Vad gör jag inte för din skull, Rosie?
I ett försök att vara en bra kompis har jag föresatt mig att ställa upp när någon behöver mig. Vänner som Rosie har en förmåga att ta sådana föresatser till helt nya nivåer. De senaste veckorna har jag därför bland annat utstått följande:
Genom att hjälpa Rosie måla där hon inte nådde medan hon höll på att målade om Mias stuga hamnade jag på en sten i en buske vid stugknuten där jag sedan målade upptryckt mot en asp. Detta var efter att ha sprungit runt och tagit bort spindelväv från alla springor i stugan med en golfklubba (det var det enda jag hade som var tillräckligt långt för att nå upp till taklisterna). Rosie tyckte säkert att det hela var jättekul då hon inte behövde hjälpa till på grund av sin rädsla för spindlar.
När målandet var klart hade jag vit färg på händerna (och många andra ställen). In och tvätta av sig, lätt som en plätt. Nej, inte riktigt. Färgen vägrade släppa mina händer vilket slutade med att jag stod och diskade mina händer med diskborste. Det funkar faktiskt! Förutsatt att man skrapat av det värsta med kniv och sedan gnuggat med tvättsvamp i skållhett vatten först.
Häromdagen fick Rosie för sig att hon ville fota stjärnorna och nattsvarta åkrar och annat som inte går att fota dagtid eftersom det inte är lika stämningsfullt. Mitt i natten befinner jag mig därför ute på en åker, rejält påpälsad och med titeln fotoassistent. Det kändes inte alls som att vara med i en riktigt dålig spionfilm att smyga omkring med ficklampor och annan utrustning mitt i natten i ett öde landskap, ifall någon undrade.
Efter en halvtimmes stjärnfotande med lååång slutartid vill Rosie fota själva åkern. Men hon vill ha med dimma, för det är ju så stämningsfullt. Finns det någon dimma? Nej. Alltså blir det assistentens jobb att tillverka konstgjord dimma. Det innebär att jag ska stå så att jag inte syns på bilden och flåsa för allt jag är värd under hela den långa slutartiden. Tack vare kylan bildas då rök, eller som Rosie kallar det: stämningsfull dimma.
Efter att ha flåsat fram konstgjord dimma under vad som kändes som en mindre evighet fick Rosie en ny idé. För min del innebar den att jag skulle gömma mig bakom några potatisplantor längre in på åkern och sedan lysa mot kameran med en ficklampa. Jag orkade inte sätta mig in i varför.
Ett annat av Rosies fotoprojekt gick ut på att hon behövde en bild på en läskig skugga till en skoluppgift. Vem ska så modell för skuggan? Jag. Alltså får jag sätta upp håret i en frisyr som enklast kan beskrivas som Lilla My möter en samuraj, tillverka klor av papper och tejp, ta på mig fuskskägg och karva ut huggtänder ur ett äpple. När förberedelserna är klara är det bara att ta sin djävulsgaffel och försöka att inte tappa ut äppeltänderna. Resultatet blev en skuggbild och en hysteriskt rolig bild på mig som skuggmodell. Det var helt klart den roligaste kvällen den veckan.
Genom att hjälpa Rosie måla där hon inte nådde medan hon höll på att målade om Mias stuga hamnade jag på en sten i en buske vid stugknuten där jag sedan målade upptryckt mot en asp. Detta var efter att ha sprungit runt och tagit bort spindelväv från alla springor i stugan med en golfklubba (det var det enda jag hade som var tillräckligt långt för att nå upp till taklisterna). Rosie tyckte säkert att det hela var jättekul då hon inte behövde hjälpa till på grund av sin rädsla för spindlar.
När målandet var klart hade jag vit färg på händerna (och många andra ställen). In och tvätta av sig, lätt som en plätt. Nej, inte riktigt. Färgen vägrade släppa mina händer vilket slutade med att jag stod och diskade mina händer med diskborste. Det funkar faktiskt! Förutsatt att man skrapat av det värsta med kniv och sedan gnuggat med tvättsvamp i skållhett vatten först.
Häromdagen fick Rosie för sig att hon ville fota stjärnorna och nattsvarta åkrar och annat som inte går att fota dagtid eftersom det inte är lika stämningsfullt. Mitt i natten befinner jag mig därför ute på en åker, rejält påpälsad och med titeln fotoassistent. Det kändes inte alls som att vara med i en riktigt dålig spionfilm att smyga omkring med ficklampor och annan utrustning mitt i natten i ett öde landskap, ifall någon undrade.
Efter en halvtimmes stjärnfotande med lååång slutartid vill Rosie fota själva åkern. Men hon vill ha med dimma, för det är ju så stämningsfullt. Finns det någon dimma? Nej. Alltså blir det assistentens jobb att tillverka konstgjord dimma. Det innebär att jag ska stå så att jag inte syns på bilden och flåsa för allt jag är värd under hela den långa slutartiden. Tack vare kylan bildas då rök, eller som Rosie kallar det: stämningsfull dimma.
Efter att ha flåsat fram konstgjord dimma under vad som kändes som en mindre evighet fick Rosie en ny idé. För min del innebar den att jag skulle gömma mig bakom några potatisplantor längre in på åkern och sedan lysa mot kameran med en ficklampa. Jag orkade inte sätta mig in i varför.
Ett annat av Rosies fotoprojekt gick ut på att hon behövde en bild på en läskig skugga till en skoluppgift. Vem ska så modell för skuggan? Jag. Alltså får jag sätta upp håret i en frisyr som enklast kan beskrivas som Lilla My möter en samuraj, tillverka klor av papper och tejp, ta på mig fuskskägg och karva ut huggtänder ur ett äpple. När förberedelserna är klara är det bara att ta sin djävulsgaffel och försöka att inte tappa ut äppeltänderna. Resultatet blev en skuggbild och en hysteriskt rolig bild på mig som skuggmodell. Det var helt klart den roligaste kvällen den veckan.
Just nu läser jag...
1. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren - för att jag hört så mycket gott om deras nyutkomna bok Cirkeln.
2. Stephen Davis - för att hans bok om Guns N' Roses är underhållande, fascinerande och får mig att vilja lyssna på musik 25 timmar om dygnet, minst.
3. Lauren Kate - för att hennes bok Fallen inte går att lägga ifrån sig, kanske för att jag är svag för böcker om omöjlig kärlek.
4. En liten turistguide om Rom som jag fick av Linda häromdagen - för att Rom är min favoritstad och för att en liten del av mig alltid längtar dit.
5. Lian Hearn - för att jag antagligen aldrig kommer att läsa om några andra böcker lika många gånger.
2. Stephen Davis - för att hans bok om Guns N' Roses är underhållande, fascinerande och får mig att vilja lyssna på musik 25 timmar om dygnet, minst.
3. Lauren Kate - för att hennes bok Fallen inte går att lägga ifrån sig, kanske för att jag är svag för böcker om omöjlig kärlek.
4. En liten turistguide om Rom som jag fick av Linda häromdagen - för att Rom är min favoritstad och för att en liten del av mig alltid längtar dit.
5. Lian Hearn - för att jag antagligen aldrig kommer att läsa om några andra böcker lika många gånger.
När telefonen ringer från insidan av en banankartong...
...då vet man att man är hemma hos mig.
Nu har vi nämligen flyttat in i vårt nya hus, som behöver en totalrenovering, minst sagt. Eftersom i princip allt utom fasaden måste göras så har vi delat upp det i etapper. Men mycket måste göras med en gång. Just nu lägger vi om taket, sätter in bergvärme, gipsar innerväggar och tak, tapetserar, målar, byter all el, byter vattenledningar, sätter igen dörrar, lagar golv, slipar golv, försöker få igång tvättmaskinen och letar mer och mer desperat efter en ny diskmaskin.
Detta betyder att vi bara har el i källaren. Alltså får vi all el via två förläggningssladdar i källaren. Dessa leder till var sitt grenuttag. I köket sitter detta grenuttag på en pall, den så kallade "Elpallen" (min uppfinning). I Elpallens ena uttag sitter kylskåpet och vill man rosta bröd, koka tevatten eller starta mikron så lyfter man helt enkelt med sig Elpallen dit och kopplar i sladden. Följaktiligen ser köket för det mesta ut som ett spindelnät, eftersom vi oftast behöver utnyttja alla fyra uttagen samtidigt och då ställer Elpallen mitt på golvet.
Resten av huset är ungefär lika lättnavigerat eftersom det finns hål på vissa ställen i golvet, sladdar slingrar sig längs golvet, brädor och målarburkar trängs med soppåsar och torn av banankartonger. Överallt balanserar möbler i rangliga pyramider och i dessa kan man hitta både krukväxter, en tvättställning, väckarklockan, sopskyfflar, hundmat, vaser och diverse andra mer eller mindre oväntade saker.
Eftersom elen är begränsad har vi bara tre lampor. En i köket, en som vi flyttar runt mellan sovrummet och hallen och en som står i badrummet. Lampsladder blockerar dörren så att man kan välja mellan att gå på toa med öppen dörr rakt ut mot hallen eller i beckmörker (på kvällarna och tidiga morgnar). Dusch fick vi äntligen igår, samtidigt som varmvattnet kom. Tidigare åkte vi och duschade hos like olika vänner. Jag tog bussen till Rosie ovanligt ofta, för att låna duschen.
Hål i väggar och tak, elsladdar som sticker ut överallt, slipdamm, byggnastställningar, lyftkranar, hinderbana för att komma till köket, spikar som krokar och en midjehög gallergrind in till rummet där jag sover är numera vanliga inslag i min vardag. Kort sagt: just nu är det kaos i vårt nya hem.
Men vi har i alla fall väldigt kul!
Nu har vi nämligen flyttat in i vårt nya hus, som behöver en totalrenovering, minst sagt. Eftersom i princip allt utom fasaden måste göras så har vi delat upp det i etapper. Men mycket måste göras med en gång. Just nu lägger vi om taket, sätter in bergvärme, gipsar innerväggar och tak, tapetserar, målar, byter all el, byter vattenledningar, sätter igen dörrar, lagar golv, slipar golv, försöker få igång tvättmaskinen och letar mer och mer desperat efter en ny diskmaskin.
Detta betyder att vi bara har el i källaren. Alltså får vi all el via två förläggningssladdar i källaren. Dessa leder till var sitt grenuttag. I köket sitter detta grenuttag på en pall, den så kallade "Elpallen" (min uppfinning). I Elpallens ena uttag sitter kylskåpet och vill man rosta bröd, koka tevatten eller starta mikron så lyfter man helt enkelt med sig Elpallen dit och kopplar i sladden. Följaktiligen ser köket för det mesta ut som ett spindelnät, eftersom vi oftast behöver utnyttja alla fyra uttagen samtidigt och då ställer Elpallen mitt på golvet.
Resten av huset är ungefär lika lättnavigerat eftersom det finns hål på vissa ställen i golvet, sladdar slingrar sig längs golvet, brädor och målarburkar trängs med soppåsar och torn av banankartonger. Överallt balanserar möbler i rangliga pyramider och i dessa kan man hitta både krukväxter, en tvättställning, väckarklockan, sopskyfflar, hundmat, vaser och diverse andra mer eller mindre oväntade saker.
Eftersom elen är begränsad har vi bara tre lampor. En i köket, en som vi flyttar runt mellan sovrummet och hallen och en som står i badrummet. Lampsladder blockerar dörren så att man kan välja mellan att gå på toa med öppen dörr rakt ut mot hallen eller i beckmörker (på kvällarna och tidiga morgnar). Dusch fick vi äntligen igår, samtidigt som varmvattnet kom. Tidigare åkte vi och duschade hos like olika vänner. Jag tog bussen till Rosie ovanligt ofta, för att låna duschen.
Hål i väggar och tak, elsladdar som sticker ut överallt, slipdamm, byggnastställningar, lyftkranar, hinderbana för att komma till köket, spikar som krokar och en midjehög gallergrind in till rummet där jag sover är numera vanliga inslag i min vardag. Kort sagt: just nu är det kaos i vårt nya hem.
Men vi har i alla fall väldigt kul!
Just nu
Just nu lever jag efter:
Det är jobbigare att förklarar varför du inte gjort något än att faktiskt göra det.
Favoritlåt just nu: Follow Me med Sparzanza
Favoritcitat just nu: Staden är så engelsk att invånarna får te i ögonen när de gråter.
Okänd, om staden Victoria i Kanada.
Roligaste kommentaren idag: Du gjorde ju nästan så att jag fick bröd i lungorna!
Det är jobbigare att förklarar varför du inte gjort något än att faktiskt göra det.
Favoritlåt just nu: Follow Me med Sparzanza
Favoritcitat just nu: Staden är så engelsk att invånarna får te i ögonen när de gråter.
Okänd, om staden Victoria i Kanada.
Roligaste kommentaren idag: Du gjorde ju nästan så att jag fick bröd i lungorna!
