Kanotäventyr

Igår paddlade jag kanot med familjen. Solen sken och ån låg blank. Det var en av de där perfekta sommardagarna som man ser alltför sällan. Hela dagen var lugn och det enda udda som hände var när mamma ställde sig i en myrstack efter att ha badat och sedan i panik försökte slå bort myrorna med sina trosor. För att vara min familj var detta en ovanligt normal utflyktsdag. Hur som helst så fick det mig att tänka på en helt annan dag då jag också paddlade kanot.
   Det var för två somrar sedan som jag och Annie bestämde oss för att vi skulle ut och paddla på havet. Hennes pappa hade en gammal metallkanot som vi fick låna. Det var fint väder och alldeles lagom mycket vind så vi paddlade glatt ut till en ö ute i skärgården. Ingen av oss hade kollat väderleksprognosen och det blev därdör en stor överraskning när vädret slog om och det började blåsa upp och regna. Först tänkte vi vänta ut ovädret men en timme senare var det ännu värre och vågorna gick höga.
   Vi insåg att vi helt enkelt var tvungna att paddla i ovädret eller vänta ut det, vilket kunde ta flera timmar. Brist på mat, ingen mobiltäckning och kalla blöta kläder övertygade oss om att göra ett försök. Först gick det bra men när vi var tvungna att svänga runt och paddla snett mot vågorna blev det värre. Men vi kämpade på och paddlade som dårar. Bakom mig hörde jag hela tiden Annie skrika:
- Paddla! Paddla! Ta i! Paddla!
   Till slut orkade vi inte utan hoppade i och simmade kanoten mot land istället. Det gick lättare men vi hade nu drivit iväg en bra bit från rätt kurs. En stund senare kom en motorbåt förbi. I den satt två äldre damer som haft picknick på en ö när ovädret kom. De trodde att vi var i sjönöd (vilket vi ju var, på sätt och vis) och drog upp oss i båten.
   Med kanoten på släp, insvepta i filtar och med två räddare som trugade i oss bullar kom vi så småningom tillbaka till bryggan varifrån vi hade startat ett antal timmar tidigare. Det roliga är att det brukar gå ungefär lika bra för oss alltid, oavsett hur bra idén var från början.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0