Visingsö

Efter Skojsröjet bestämde vi att det var värt omvägen att spendera en natt på Visingsö utanför Gränna. Vi stannade till vid Brahehus som ligger längs E4:an. Per Brahe d. y beställde byggnadsverket som änkrebostad åt sin hustru, men hon dog långt före honom och Brahehus användes för att härbergera betydande gäster.
   Brahehus ligger precis vid vägen och från ruinen har man en underbar utsikt över Vättern.  Även som ruin gör Brahehus ett mäktigt intryck och jag kan inte annat än tycka synd om de stackare som var tvungna att släpa stenarna upp för stupet på den sida som vätter mot Vättern. Att de ens valde att föra stenarna den vägen berodde tydligen på att alla andra alternativ var långa omvägar.
   Väl ute på Visingsö hann det bli kväll innan vi gått de fyra kilometrarna till vandrarhemmet för att lämna väskorna, fyra kilometer tillbaka till hamnen och det enda öppna matstället och äntligen fått mat. När det blev dags för Visingsborg hade det blivit mörkt. Så jag och Rosie sprang runt där med varsin mobil som ficklampa, lika glada som barn på julafton.
   Det är en sådan häftig känsla befinna sig på en så historisk plats. Allt gammalt, allt som hänt där, under flera hundra år, (för att inte tala om tusen år, på en del andra platser på ön) känns så närvarande. Det är så man ryser och jag får en sådan där känsla av att jag måste röra stenarna för att kunna tänka: "Här vidrörde någon annan, precis här, för så längesedan, och placerade just den här stenen just här. Undrar vem det var och hur det såg ut här då?"
   Jag känner alltid att jag måste få veta allt om vilka som levde här och hur deras liv såg ut. Hur mycket jag än läser så får jag aldrig nog av historia, ju äldre desto bättre. Jag älskar att åka och titta på gala slott, borgar, kyrkor och ruiner. Visingsborg en sen kväll är verkligen stämningsfullt och har nu fått en plats på listan över mina favoriter bland Sveriges historiska sevärdheter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0