Ocean poetry

We may not climb the ocean, but we may still believe that we did.
We can not climb the ocean, but we can still believe that we can.
We should not climb the ocean, but we should still believe that we should.
We will not climb the ocean, but we will still believe that we will.
But in the end, that´s the deal with all impossible things.


Minns din smärta,
minns din sorg,
även när du skrattar.
Glada leenden omringar dig,
gläds med dig,
om du bara kunde sluta gråta.


Hon var osynlig, men alla såg henne.
Hon fanns där hos dem, fast hon var hos deras granne.
Glömd, fast alla mindes henne.


Jag är jag och du är du.
Men vem är jag och vem är du?
Vad är lätt och vad är svårt?
Och vart tar tiden vägen när den går?
Nu är nu och då var då.
Men vad är nu och vad var då?
Vem är stark och vem är svag?
Och av alla som frågar, vem får svar?


En värdelös docka,
en liten marionett,
som styrs av tvång,
och slits mellan viljor,
kämpar mot en känsla,
tomhet.


Leende vemod,
färgar din kind.
Sorgsen stillhet,
vilar i din blick.
Vänlig kyla,
fyller dina ord.
Är jag dåtid nu?


If goodbye is the only way,
I won´t walk that way,
I´ll walk in the forest,
with you.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0